Vill inte mela

Mittsäsongskrisen har nu drabbat även mig. Jag är jävligt less på allting som har med service att göra, less på strumpbyxor som går sönder efter ett jobbpass, less på folk. Därför gav jag bort mitt jobbpass idag så att jag fick hela två dagar ledigt i rad nu när mams och paps är här. Just nu är de dock på båttur till Trollfjorden där jag var förra året så jag är ensam i deras robu och det är så skönt! Får se nånting annat än byn som jag ska vara kvar i ca fem veckor till. Nåja, nu är det dags att sluta beklaga sig och ta ut min stela och blåslagna kropp på promenad och förbereda mig mentalt för jobbet imorgon.

Oppvasken pratar inte

I början av sommaren kändes det nästan som ett straff att behöva stå i oppvasken och diska tallrikar, glas och bestick. Nu när halva sommaren har gått så är det snarare så att alla vill stå där, något som kan ha att göra med vad Lill-E sa och som är rubriken i detta inlägg. Ute i restaurangen måste man vara trevlig mot gästerna och ibland orkar man helt enkelt inte vara det och då tar man sin tillflykt till oppvasken. Att man dessutom får bada ångbastu på köpet är inte fy skam.

Självömkan

Det är väldigt vädigt synd om mig just nu. På grund av mitt konstanta jobbande de senaste dagarna och antagligen lite på grund av H:s tidigare förkylning så är jag numera sjuuuk. Så det var skönt att jag bara jobbade 5,5 timme idag. Sen jag kom hem har jag legat nerbäddad under täcket, druckit te och missbrukat nässprejen jag köpte idag. Alltid när jag är sjuk önskar jag att jag var lite igen och var hemma så att mamma kan ta hand om mig. Det var nästan lyxigt att vara sjuk då, man fick tex äta glass och nyponsoppa till middag (oooh, vi har ju vaniljglass i frysen här!). Inte alls lika kul att ta hand om sig själv. Min hemmafru förvärsabetar dessutom ikväll för att dryga ut hushållskassan idag. Jaja, jag har i alla fall tröstshoppat lite idag. Ett halsband för 30 kr på en mindre ÖB som tydligen ska medföra "energy & balance & self-confidence" och en mörkgrå juristig klänning för mitt tillgodokvitto för jobbkjolen jag inte behövde betala själv. Det kan dock inte riktigt ersätta nyponsoppa och glass med mandelbeskvier. Fan, nu fick jag cravings igen.

She works hard for the money

De senaste fyra dagarna har jag jobbat 9-10 timmar om dagen och därför förlitat mig på H:s hushållsnära tjänster. Det har funnits mat att mikra när jag har kommit hem och mina kläder har mirakulöst blivit vaskade och rena. Bakom varje framgångsrik Sanna står en snäll H =)
Jobbtimmarna är verkligen en kompensation för de dagar jag knappt har jobbat någonting alls. Problemet är inte timmarna i sig, problemet är att hinna få i sig mat. Jag har knappt hunnit äta alls under de här dagarna eftersom vi har haft full restaurang och det inte känns bra att "svika" jobbkompisarna och ta en paus när det finns så mycket att göra. Det verkar dock ha märkts för både chefen och minichefen påpekade idag att jag måste hinna få i mig nån mat. Jag bara undrar vad och när? Kockarna har inte tid att laga mat till personalen och vi får därför bara mat om det blir nåt över. Idag hade jag i alla fall med mig två bananer och dessutom snodde jag till mig en bit morotskaka så lite energi fick jag i mig.

Apropå mat så måste vi börja äta broccoli för jag tror att jag har järnbrist då jag har fått ovanligt mycket blåmärken på sista tiden. Nu har jag två lila på varje underarm och en massa på smalbenen. Gästerna kommer snart att tro att jag antingen är väldigt klantig eller att jag har en pojkvän som slår mig. Vet inte vad som är att föredra.
Update Googlade blåmärken och det skulle jag naturligtvis inte ha gjort, man kan ju bli hypokondriker på kuppen. Tänk om jag har Cushings syndrom? Eller så har pensionären bara svaga blodkärl.

På jobbet har vi också fått en ny utgång för soporna så att vi slipper ta ut dem framför gästerna. Denna utgång delar vi med Konkurrenten och jag och Bollnästjejen ser den dörren som garderoben i Narnia, fast istället för en helt ny värld så kommer vi att träffa på vår drömman. Hittills har jag inte träffat någon, men jag ser med spänning fram emot vem det blir.

Här har du ditt liv

Jag har varit sjukt dålig på att uppdatera den sista tiden, jag vet. Men de flesta här följer ju H:s blogg också så ni kan alltid läsa hennes blogg om ni vill veta vad vi har för oss. Min bloggtorka har främst berott på mycket jobb och noll inspiration. I början jobbade jag alldeles för lite och nu känns det som att det kommer bli för mycket. Man är aldrig nöjd helt enkelt. Men jag använder min kapitalistgen och tänker på pengarna så känns det snart värt onda fötter, brända fingrar och hungerskrikande mage.

Senaste nytt i Svolvaertown är att vi såg midnattssolen i förrgår. Efter en månad här så fick jag äntligen lämna byn och se lite nya fjäll och vatten. Vi var på samma ställe som personalfesten hölls förra året och av förklarliga skäl åkte vi lite vilse när vi skulle dit, men vi kom fram och solen behagade visa sig också trots att det såg mörkt ut ett tag.

Om en vecka kommer päronen hit och jag längtar faktiskt litegrann, men det tänker jag inte tala om för mamma.

The comeback of Hjördis & Angelo

En av nackdelarna med att jobba som servitör är att man blir så jäkla stel i kroppen. Jag har varit här i en månad nu och haft konstant ont i baksida lår och rumpa. För att inte tala om att mina axlar numera sitter uppe vid öronen. När vi hade promenerat runt Kongsmark(a?) tillsammans med Kakan idag bestämde vi oss därför för att ha en stretchsession för att inte förvandlas till pensionärer även fysiskt. Många pust, stön och skratt senare är vi åtminstone lite rörligare. Dock skulle vi gärna ha en massör i byrålådan som tar hand om oss när vi kommer hem från jobbet med våra onda fötter och nackar.

När H är borta dansar jag på bordet

I helgen har H åkt hem till huvudstaden för att gå på juristbröllop och då passar jag såklart på att bjuda in hela byn på fest i vårt lilla rum! Eller inte. Hittills har jag jobbat, powerwalkat runt Kongsvann, tvättat våra lakan och sett The Wrestler hos M+T. Idag ska jag jogga till fiskekonan tur och retur (utan att fuska), jobba och sen dricka vin och äta ost med ett gäng från Konkurrenten. Sweet, som bratsen säger.

Jag har bara regn hos mig

Idag har det regnat hela dagen, vilket är lite skönt för då blir det färre gäster på jobbet och det behövs lugnare dagar ibland. Nu lyckades det ju bli en rusch i alla fall idag, men den var betydligt mindre än vad den är soliga dagar då även hela uteserveringen är fylld.
Jag och H var superhurtiga imorse och trotsade regnet för att bege oss till stranden under fjället där H plockade snäckor. Jag hittade en sjöborre som jag funderade på att ta med mig hem, men lät den vara eftersom det fortfarande bodde ett slemmigt djur i.

Som jag har skrivit tidigare är mat det enda roliga vi har här och igår var höjdpunkten hittills. Vi unnade oss (som man säger på bloggspråk) pannkakor med nutella, banan och glass. Så gott! Tyvärr gjorde det att linsgrytan idag inte kändes särskilt rolig.

Ikväll blir det nog öl med några från jobbet och Grotten-tjejerna på - tadaaa - jobbet. Lillördag existerar tydligen här också och onsdagar är en större utgångsdag än fredagar. Därför är det dags att duscha bort jobblukten nu - svett blandat med matrester, mums!