All good things come to an end

Det har varit mycket "sista" idag - sista jobbdagen, sista natten, sista gången över brojäveln, sista kvällen med jobbgänget. Fick den bästa avslutningen som man kunde tänka sig, tur i ribbåt och middag på H:s jobb, flott värre. Är nu hemma i rummet på fiskebruket som ser ännu värre ut sen H åkte till sin käresta i de mörka skogarna och jag har huserat ensam här. Jag har varken packat eller städat ännu, men tänker att det ska nog gå bra med hjälp av lite godis, vin och spotify. Bussen går kvart i tio imorgon bitti och ett dygn senare anländer jag till Stockholms central för några dagars vilande hos päronen innan det blir dags för Uppsala igen. Kan inte förstå att sommaren har gått så sjukt fort och att det redan är höst. Är inte särskilt sentimentalt lagd så det kommer inte bli så sorgligt att åka härifrån, samtidigt har jag träffat en massa fantastiska människor som jag gärna hade velat tagit med till Uppsala. Men tack vare faceebook har man ju aldrig folk särskilt långt bort. Så vi ses där!

Världens bästa mamma

Ibland kan jag verkligen inte förstå min tonårsirritation på mamma. Idag när vi pratade i telefon berättade hon att hon har skrivit en lista på mat som jag tycker om och antagligen kommer att vilja äta efter min torftiga Norgediet. Dessutom undrade hon om hon skulle boka massage åt mig för att råda bot på min pensionärsstela kropp. 20 augusti är jag hemma i Stockholm igen!

Pardon my french

Vi har många franska gäster på jobbet nu. Jag förstår vad de säger och tjuvlyssnar på deras samtal, men kan inte själv formulera en fullständig mening som är begriplig. Så kanske är det lika bra att jag inte kommer att åka till landet som har fler ostsorter än dagar på ett år. Istället återvänder jag till kära gamla Uppsala efter min nordnorska exil. Jag får nöja mig med att läsa franska romaner och fira in 2010 i Paris med världens bästa H och R.

Vill inte mela

Mittsäsongskrisen har nu drabbat även mig. Jag är jävligt less på allting som har med service att göra, less på strumpbyxor som går sönder efter ett jobbpass, less på folk. Därför gav jag bort mitt jobbpass idag så att jag fick hela två dagar ledigt i rad nu när mams och paps är här. Just nu är de dock på båttur till Trollfjorden där jag var förra året så jag är ensam i deras robu och det är så skönt! Får se nånting annat än byn som jag ska vara kvar i ca fem veckor till. Nåja, nu är det dags att sluta beklaga sig och ta ut min stela och blåslagna kropp på promenad och förbereda mig mentalt för jobbet imorgon.

Oppvasken pratar inte

I början av sommaren kändes det nästan som ett straff att behöva stå i oppvasken och diska tallrikar, glas och bestick. Nu när halva sommaren har gått så är det snarare så att alla vill stå där, något som kan ha att göra med vad Lill-E sa och som är rubriken i detta inlägg. Ute i restaurangen måste man vara trevlig mot gästerna och ibland orkar man helt enkelt inte vara det och då tar man sin tillflykt till oppvasken. Att man dessutom får bada ångbastu på köpet är inte fy skam.

Självömkan

Det är väldigt vädigt synd om mig just nu. På grund av mitt konstanta jobbande de senaste dagarna och antagligen lite på grund av H:s tidigare förkylning så är jag numera sjuuuk. Så det var skönt att jag bara jobbade 5,5 timme idag. Sen jag kom hem har jag legat nerbäddad under täcket, druckit te och missbrukat nässprejen jag köpte idag. Alltid när jag är sjuk önskar jag att jag var lite igen och var hemma så att mamma kan ta hand om mig. Det var nästan lyxigt att vara sjuk då, man fick tex äta glass och nyponsoppa till middag (oooh, vi har ju vaniljglass i frysen här!). Inte alls lika kul att ta hand om sig själv. Min hemmafru förvärsabetar dessutom ikväll för att dryga ut hushållskassan idag. Jaja, jag har i alla fall tröstshoppat lite idag. Ett halsband för 30 kr på en mindre ÖB som tydligen ska medföra "energy & balance & self-confidence" och en mörkgrå juristig klänning för mitt tillgodokvitto för jobbkjolen jag inte behövde betala själv. Det kan dock inte riktigt ersätta nyponsoppa och glass med mandelbeskvier. Fan, nu fick jag cravings igen.

She works hard for the money

De senaste fyra dagarna har jag jobbat 9-10 timmar om dagen och därför förlitat mig på H:s hushållsnära tjänster. Det har funnits mat att mikra när jag har kommit hem och mina kläder har mirakulöst blivit vaskade och rena. Bakom varje framgångsrik Sanna står en snäll H =)
Jobbtimmarna är verkligen en kompensation för de dagar jag knappt har jobbat någonting alls. Problemet är inte timmarna i sig, problemet är att hinna få i sig mat. Jag har knappt hunnit äta alls under de här dagarna eftersom vi har haft full restaurang och det inte känns bra att "svika" jobbkompisarna och ta en paus när det finns så mycket att göra. Det verkar dock ha märkts för både chefen och minichefen påpekade idag att jag måste hinna få i mig nån mat. Jag bara undrar vad och när? Kockarna har inte tid att laga mat till personalen och vi får därför bara mat om det blir nåt över. Idag hade jag i alla fall med mig två bananer och dessutom snodde jag till mig en bit morotskaka så lite energi fick jag i mig.

Apropå mat så måste vi börja äta broccoli för jag tror att jag har järnbrist då jag har fått ovanligt mycket blåmärken på sista tiden. Nu har jag två lila på varje underarm och en massa på smalbenen. Gästerna kommer snart att tro att jag antingen är väldigt klantig eller att jag har en pojkvän som slår mig. Vet inte vad som är att föredra.
Update Googlade blåmärken och det skulle jag naturligtvis inte ha gjort, man kan ju bli hypokondriker på kuppen. Tänk om jag har Cushings syndrom? Eller så har pensionären bara svaga blodkärl.

På jobbet har vi också fått en ny utgång för soporna så att vi slipper ta ut dem framför gästerna. Denna utgång delar vi med Konkurrenten och jag och Bollnästjejen ser den dörren som garderoben i Narnia, fast istället för en helt ny värld så kommer vi att träffa på vår drömman. Hittills har jag inte träffat någon, men jag ser med spänning fram emot vem det blir.

Här har du ditt liv

Jag har varit sjukt dålig på att uppdatera den sista tiden, jag vet. Men de flesta här följer ju H:s blogg också så ni kan alltid läsa hennes blogg om ni vill veta vad vi har för oss. Min bloggtorka har främst berott på mycket jobb och noll inspiration. I början jobbade jag alldeles för lite och nu känns det som att det kommer bli för mycket. Man är aldrig nöjd helt enkelt. Men jag använder min kapitalistgen och tänker på pengarna så känns det snart värt onda fötter, brända fingrar och hungerskrikande mage.

Senaste nytt i Svolvaertown är att vi såg midnattssolen i förrgår. Efter en månad här så fick jag äntligen lämna byn och se lite nya fjäll och vatten. Vi var på samma ställe som personalfesten hölls förra året och av förklarliga skäl åkte vi lite vilse när vi skulle dit, men vi kom fram och solen behagade visa sig också trots att det såg mörkt ut ett tag.

Om en vecka kommer päronen hit och jag längtar faktiskt litegrann, men det tänker jag inte tala om för mamma.

The comeback of Hjördis & Angelo

En av nackdelarna med att jobba som servitör är att man blir så jäkla stel i kroppen. Jag har varit här i en månad nu och haft konstant ont i baksida lår och rumpa. För att inte tala om att mina axlar numera sitter uppe vid öronen. När vi hade promenerat runt Kongsmark(a?) tillsammans med Kakan idag bestämde vi oss därför för att ha en stretchsession för att inte förvandlas till pensionärer även fysiskt. Många pust, stön och skratt senare är vi åtminstone lite rörligare. Dock skulle vi gärna ha en massör i byrålådan som tar hand om oss när vi kommer hem från jobbet med våra onda fötter och nackar.

När H är borta dansar jag på bordet

I helgen har H åkt hem till huvudstaden för att gå på juristbröllop och då passar jag såklart på att bjuda in hela byn på fest i vårt lilla rum! Eller inte. Hittills har jag jobbat, powerwalkat runt Kongsvann, tvättat våra lakan och sett The Wrestler hos M+T. Idag ska jag jogga till fiskekonan tur och retur (utan att fuska), jobba och sen dricka vin och äta ost med ett gäng från Konkurrenten. Sweet, som bratsen säger.

Jag har bara regn hos mig

Idag har det regnat hela dagen, vilket är lite skönt för då blir det färre gäster på jobbet och det behövs lugnare dagar ibland. Nu lyckades det ju bli en rusch i alla fall idag, men den var betydligt mindre än vad den är soliga dagar då även hela uteserveringen är fylld.
Jag och H var superhurtiga imorse och trotsade regnet för att bege oss till stranden under fjället där H plockade snäckor. Jag hittade en sjöborre som jag funderade på att ta med mig hem, men lät den vara eftersom det fortfarande bodde ett slemmigt djur i.

Som jag har skrivit tidigare är mat det enda roliga vi har här och igår var höjdpunkten hittills. Vi unnade oss (som man säger på bloggspråk) pannkakor med nutella, banan och glass. Så gott! Tyvärr gjorde det att linsgrytan idag inte kändes särskilt rolig.

Ikväll blir det nog öl med några från jobbet och Grotten-tjejerna på - tadaaa - jobbet. Lillördag existerar tydligen här också och onsdagar är en större utgångsdag än fredagar. Därför är det dags att duscha bort jobblukten nu - svett blandat med matrester, mums!

Brojäveln

En lördagskväll på jobbet

Dricks: 260 nok
Antal ragg från medelålders män: 10
Antal ragg från medelålders män när jag städade på herrtoan: 1
Antal ggr jag önskade att jag jobbade i burka: 100
Antal krossade glas: oklart, det är svårt att räkna glassplitter
Antal ggr jag såg chefen moonwalka till en Michael Jackson-låt: 1
Antal pinsamma tryckare: 6
Antal ggr jag plockade glas som ngn inte var färdig med: 4
Antal ryddade snusdosor: 3
Antal ryddade ciggarettpaket: 15

Kvällen kan sammanfattas med följande huvudregel: om du är minst hälften så gammal som jag, är full när jag är nykter och jag är på jobb så är jag inte intresserad.
Undantag: Brad Pitt

Summer in the city

Värmen har kommit till Svolvaer och vårt tak passar perfekt för att ligga och grilla sig. Fast det blir ju inte så mycket grilla för min del, snarare en massa solkräm och skyddande kläder. Men det är sweet ändå. Idag börjar jag inte jobba förrän 22 så jag kan ta vara på solen hela dagen. Ska ha en ny fikadate med Kebnekaise snart då den förra misslyckades pga hennes trasiga telefon. Sen ska jag försöka lämna tillbaka en kjol/byta till nånting annat trots att jag har råkat slänga kvittot.

Igår åt jag och H godaste maten hittills - klyftpotatis i ugn och massor av bearnaisesås! Och så lite bönsallad till det, för att få med hela kostcirkeln. Matorgasm deluxe.

Cravings

Skogaholmslimpa med prästost och o'boy till det.

Live update

Har nästan precis vaknat och ska snart äta frukost eftersom min mage skriker efter mat. Det gör den nästan hela tiden, förutom när jag är på jobb för då hinner jag inte känna att den är hungrig. Det finns inte så mycket att göra här förutom att äta och klättra i berg. Jag som hatar att fika i vanliga fall gör det väldigt ofta - det är billigare att dricka kaffe (ja, jag har druckit kaffe också!) än att äta mat ute, trots min fina personalrabatt. Idag ska jag fika med J på nyöppnade konkurrenten. Sen ska jag köpa ett prickigt paraply och försöka lämna tillbaka jobbkjolen som jag köpte i onödan då vi ska få kjolar av jobbet. Det är nämligen kjoltvång på tjejer dagtid. Vet inte vad jag ska tycka om det. Oroar mig mest för om man måste ha hudfärgade strumpbyxor eftersom mina ben är prickiga av blåmärken.

Imelda Marcos

Det här med att packa sju par skor känns lite onödigt när jag i princip bara använder tre par; jobbskorna, conversen och joggingskorna. Då det tar 20 min enkel väg in till byn så är det bekvämlighet som gäller. Jag kan dessutom inte riskera att få skavsår eftersom det skulle betyda döden på jobbet. Nu har jag ju lyckats få skavsår i alla fall eftersom jag gick utan strumpor i conversen idag, men det är en annan historia. Har dessutom lyckats köpa ännu ett par skor, röda gummistövlar. Har dock inte bestämt mig än för om jag ska ha kvar dem eller inte eftersom jag känner mig lite lurad. Trodde de kostade 79, men det visade sig vara 179. Dessutom har det slutat regna så de känns ganska onödiga just nu. Sen så har jag ju redan ett par hemma och hur många gummistövlar behöver man egentligen?

Update: De röda gummistövlarna fick stanna eftersom ett nytt regnoväder drog in över bergen.

Takfest

Det blev lite midsommarfirande här i alla fall, trots att vi kom igång när alla i Sverige antagligen var däckade för längesen. Jag jobbade först och åt sen midsommarmiddag där efteråt, kycklingpasta är hundra gånger godare än sill och potatis som H åt hemma i fiskebruket medan jag målade naglarna och stal melon. Sen dök det upp lite folk på förfest då vi satte upp en minimidsommarstång under en av torkställningarna för fisk och dansade något som skulle likna små grodorna. Både norrmännen och Italienaren tittade på oss som om vi inte vore kloka. Den bästa delen av förfesten var när vi gick upp på taket efter att Nattvakten hade tagit bort spärren på vårt fönster. När vinet var uppdrucket begav vi oss till mitt jobb där vi blev kvar tills stängning. Att festa på jobbet känns sådär, men det finns bara det stället och ett till att gå till och det hade band, vilket betyder inträde. Då är det mycket bättre med personalrabatt =) Kvällen avslutades med att jag och H vandrade hemåt arm i arm i den ljusa sommarnatten.

Glad midsommar!

Gick upp åtta för att kunna äta frukost innan joggingturen förbi fiskargubbarna och ut till feskekonan (jag har provat att jogga innan frukost, det gick inte). Sen ska jag på jobb vid ett och ikväll blir det midsommarutgång! Finns ju två ställen att välja på, det jag jobbar på och så det andra som jag tror skulle ha livemusik ikväll vilket innebär inträde, vilket innebär att vi inte kommer gå dit. Jag kommer alltså tillbringa hela midsommaren på jobbet. Så är livet i en småstad.

Teknikens under

Jag glömde ju att installera programmet för bildöverföring från kameran till datorn innan jag åkte till Norge och har därför inte kunnat visa några bilder på torskar och fjälltoppar. Nu har jag emellertid fått hjälp av Joshua på Olympus att ladda ner ett sånt program så bilder kommer inom kort.

Nästa projekt är att ta reda på varför jag inte har några flikar i webbläsaren längre och hur jag gör för att få tillbaka dem.

Sömnlös

Klockan är snart två, H sussar sött i sin säng och M har inte kommit hem från jobbet än. Känner mig som en tonårsmorsa som sitter uppe och väntar. I mitt fall beror det dock inte på att jag är orolig, utan på att det fortfarande är så fruktansvärt ljust och att jag aldrig stänger av datorn. Hungrig och frusen är jag också. Det är inte klokt vad det är synd om mig. Tur att alla dessa problem kan åtgärdas enkelt & snabbt. Stänga av datorn --> äta --> dra för gardinen --> sova.

Servitördieten

Atkins, GI och flygvärdinnedieten kan slänga sig i väggen - det är servitördieten som gör att du snabbast går ner i vikt. Under de dagar jag jobbar äter jag ungefär hälften av vad jag brukar äta i vanliga fall. Vanligtvis jobbar jag 11-18. Då äter jag frukost vid tio och sen ingenting under hela passet förutom kanske en macka om det finns tid till det. Middag äts vid 20-21 och har hittills bestått av linsgryta, wok med ris, morötter och vitkål samt pasta och tomatsås. Dessutom rör jag på mig betydligt mer än när jag pluggar; en halvtimmes promenad till och från jobbet och väl där är man inte stilla en sekund. Det är tur att det inte finns så mycket annat att göra på fritiden än att äta.

Allting är relativt

Ångesten över att jag inte kommer att förstå nånting i Frankrike har lagt sig något efter att ha gått med i ytterligare en facebookgrupp om erasmusstudier i Toulouse. Det är väldigt många spanjorer som också ska dit och de kan verkligen nada franska. Jag kommer alltså att vara grym i jämförelse och det är ju alltid något.

Den svenska synden

Vår gardinstång är för tillfället fylld av spetstrosor. Som om det inte räckte med att vi flashar oss för fiskargubbarna i tid och otid. Hoppas bara att spetstrosor i fönstret inte är kodspråk för typ "villiga svenskor finnes". Kanske borde låsa dörren inatt?

Gurkburk

Jag har hört att det är bra väder i Sverige nu (och med Sverige menar jag Stockholm-Uppsala) och vädret här är därför grått och kallt och sådär som man tänker sig att det är i en by vid nordnorska havet. Inte sådär soligt och lagom varmt (men lite blåsigt) som det har varit hittills under min ferievecka. När H vaknar ska vi trotsa vädergudarna och ge oss ut och powerwalka. Om jag får bestämma, och det får jag för jag är H:s PT, blir det rundan vid Kongsvann.

Igår var jag som sagt medbjuden på en grillfest utanför byn. Tvingades att lyssna på Svennebanan i bilen på vägen dit, men kunde stå ut med det eftersom jag fick följa med. Väl framme åkte alla extrakläder jag hade med mig snabbt på och vi kurade ihop oss runt brasan. Jag åt korv för första gången på 3-4 år och det var underbart gott! Hungern vinner över allt och om A kunde ge upp sina veggambitioner förra året så kan väl jag äta korv (4 st tom). Tillslut blev det för kallt trots all fleece och mormors raggsockor och vi hoppade ner i badtunnan där jag stannade resten av kvällen och natten. Russinhuden på fingrarna gav mig en hint om hur jag kommer att se ut när jag som pensionär skriver Harlequin-romaner på min franska vingård. Det blev sleepover i engångslakan och imorse körde vi tillbaka till byn. Jag fick skjuts hela vägen hem och slapp gå över brojäveln. Fem gånger igår är faktiskt tillräckligt.

Imorrn är det dags att koppla på charmen och slåss med kaffemaskinen. Vem vet, innan sommaren är slut kanske jag också är fast i koffeinträsket?

Frankrikeblogg goes Norgeblogg

Befinner mig som sagt i Nordnorge hela sommaren och kan lika gärna passa på att använda bloggen till att uppdatera alla i IK om mitt norska liv i väntan på det franska. För jag kommer inte att ha tid att hänga på fb-chatten varje dag när jag börjar jobba på måndag.

Ikväll ska jag på grillfest med eventuell sleepover utanför byn med ett gäng från konkurrenten. Har packat både badkläder och fleecejacka och tjocksockor. Blir en lugn kväll eftersom mataffärerna inte säljer akohol efter klockan tre på lördagar. Surt för mig och J som stod under skynket och valde åt lämplig grilldryck. Men det går lika bra med coca-cola - har jag hört.

Det löser sig

Le Mirail höll vad de lovade och jag fick mer information i slutet av maj. Den bestod av att de inte kan ge något vidare besked pga strejken. Så jag står fortfarande och stampat på samma fläck, fast i ett nytt land. Har varit i Norge i tre dagar nu och haft ofrivilig ferie. Hoppas att jag får jobba till helgen. Allt löser sig säkert till det bästa och under tiden njuter jag av höga fjälltoppar, en sol som aldrig vill gå ner och en fiskdoft som aldrig försvinner.

Det ordnar sig

Nu när jag äntligen har fått veta att jag får åka så har jag istället fått världens ångest över det. Jag borde ha valt ett engelskspråkigt land, jag kommer att gå runt som en blåst bimbo och inte fatta nånting, jag är inte redo att lämna Uppsala än, osv.

Sen tänker jag att om jag vågade åka när jag var arton så borde jag våga nu. Får plugga glosor och grammatik som en galning mellan jobbpassen i sommar, konversera med S som också ska till Frankrike till hösten. Det ordnar sig ska ju bli min nya filosofi för det här året så det är lika bra att jag övar mig på det. Kontrollfraket inom mig har bara lite svårt för att släppa kontrollen.

Breakthrough

I torsdags fick jag veta att Le Mirail äntligen har accepterat mig! De skulleåterkomma med information i slutet av månaden. Så nu vågar jag tro att jag kommer komma iväg på riktigt. Återstår bara petitesser som att fixa boende, välja kurser, söka csn och erasmus och ta studieupphåll från juridicum.

La grève

Förra gången jag bodde i Frankrike brann det i förorterna och den här gången verkar det vara universitetsstrejker som är grejen. Mitt universitet är såklart drabbat. Jag hoppas att det hinner gå över så att de kan skicka en bekräftelse till hist.inst om min plats snart. Om det sen är strej när jag väl är där bryr jag mig inte om, så länge jag får studiemedel. Målet med mitt utbytesår är att lära mig franska utan och innan och det gör jag nog likaväl på Toulouses gator som i skolbänken.

Svävar i ovisshet

Äntligen, äntligen är det vår med försmak av sommar i Uppsala!
Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag har svarat på Mirail-studentens mail nu och föreslagit en fika nästa vecka, innan Valborgshelvetet brakar loss. Det känns som att jag kommer att suga i mig allt bra hon säger (som Blondinbella med kunskap), men så fårt hon säger något negativt kommer jag sätta händerna till öronen och skrika "lalalalaa-bingo!". Jag klarar inte av några dåliga nyheter.

Saker jag inte gillar - del 1

Jag sätts på prov av den franska byråkratin redan nu (den har ju rykte om sig att vara lika effektiv som Italiens domstolar) - och jag gillar det inte. Fick svar från hist.inst idag och de har kontaktat Le Mirail som inte svarar. Hallå, man svarar på mail! (säger hon som inte har svarat på den franska utbytesstudentens än)

För övrigt är inte det här en bra dag, så nu ska jag gömma mig under täcket och titta på "En förlorad värld". Utan Aloysius dessvärre.

Ett steg framåt, två steg bakåt?

Den utmärkta facebook-gruppen som matchar ihop svenska studenter i Uppsala som ska på utbyte med utländska utbytesstudenter som befinner sig i Uppsala och är från det universitetet har hittat en matchning åt mig! Tyvärr verkar hon inte gilla Le Mirail särskilt mycket så nu har jag lite ångest över att jag tackade nej till att åka via Juridicum.

Mailade Historiska institutionen idag och undrade hur det går med min ansökan. För ett planeringsfreak som jag är den här ovissheten fruktansvärd.

Plan B

Igår skickade jag in en ansökan om fördjupningskurser, just in case. Har ännu inte fått något besked om Le Mirail har accepterat mig och om jag inte skulle komma iväg i höst så måste jag ju ha något annat att göra. Som att läsa RoA:n och företagsbeskattning med moms. Ett likvärdigt alternativ till att läsa historia, äta ost och dricka vin i Frankrike, eh...

Packa rätt, packa lätt

Det finns en till sak som är ångestframkallande förutom all väntan. Packningen. Jag får packningspanik när jag åker hem till Stockholm över en helg och nu är det meningen att allt jag behöver för ett år ska rymmas inom 25 kilosgränsen? Överväger starkt att ta till R:s knep - vara tidigt på flygplatsen och övertala en affärsman med lite packning att vi ska checka in tillsammans.

Du vet att du pluggar på Le Mirail när...

- du vid terminstarten undrar när på året strejken kommer bryta ut
- du har tid att ha ett deltidsjobb
- du får intrycket av att du går på flickskola och blir inte chockad när läraren tilltalar klassen med "mesdemoiselles"
- du missar dina morgonlektioner pga tunnelbaneförseningar
- ny grafitti har ersatt den gamla på exakt samma ställe
- du är vänster

Källa: Tu sais que tu es au Mirail à Toulouse quand...

Jag tror att en högervriden, killtokig tjej som hatar att komma försent kommer trivas alldeles förträffligt.

I väntan på Godot

Det värsta med att söka utlandsstudier är inte att bestämma vart man vill åka, vilka kurser man ska läsa och alla papper som ska fyllas i. Det värsta är all väntan. Jag hatar att vänta.

Just nu väntar jag på besked från Historiska institutionen som väntar på besked från Le Mirail om de har accepterat mig eller inte. Hittills har det aldrig hänt att de har nekat nån som universitetet har nominerat, men nån gång ska väl vara den första...

Finns du inte på nätet så finns du inte...

... och jag vill finnas! Därför startar jag en blogg. Sen kanske det har lite att göra med att jag ska åka på utbytesår till Toulouse i ett år och att det är ett smidigt sätt att uppdatera alla i intresseklubben om vad jag egentligen har för mig i La Ville Rose. Dessutom måste jag ju ha något annat att göra än att facebooka när jag skriver pm.